Det har nu gått 10 år sedan Macchiarini avslöjades på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. De tre patienterna, som genomgick operationer ledda av kirurg Macchiarini, är idag inte vid liv. Han hålls åtalad för att ha opererat in konstgjorda luftstrupar på patienter i Sverige och misstänks för grov misshandel.
Snett framför domaren i rättssalen sitter Kjell Asplund. Han är läkare, tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen och en av dem som ledde utredningarna med plastluftstruparna. Han sitter bakåtlutad i vittnesstolen och berättar att ingen av patienterna som Macchiarini opererade hade ett direkt livshot.
– Det var inte frågan om timmar eller ens dagar, det handlade mer om månader och år. Det fanns alltså betänketid. Hade man använt sig av den hade saker kanske gått annorlunda.
Många åtal har gjorts mot Macchiarini. Det första åtalet, vållande till annans död, lades ner för att kopplingen mellan patienternas död och Macchiarinis operationer inte var tillräckligt stark.
Läget har frågat Paolo Macchiarinis försvarsadvokat, Björn Hurtig, om varför fallet tar så lång tid att utreda.
– Det är ett mål som innehåller svåra frågeställningar. Frågan om hur det medicinska regelverket lirar med den svenska lagstiftningen är komplicerad.
En läkare har, per definition, rätt att göra en skadegörande gärning. En läkare kan till exempel plocka bort folks armar och ben, vilket skulle vara brottsligt för mig och dig att göra.
En svart taxibil rullar in på återvändsgränden utanför Solna tingsrätt. Björn Hurtig tar ett fast grepp kring portföljen som vilar på bänken bakom honom. Innan han öppnar bildörren vänder han sig om och intygar att Macchiarinis avsikt aldrig var att skada någon.
Jag har svårt att förstå detta med att han anklagas för oaktsamhet. Läkare som gör en operation är ju medvetna om varför de gör det. Han har varit medveten om att han har gjort en operation men han syftar till att lindra, inte att skada.