Tänker man på Paris brukar första bilden vara i stil med en baguette, rödvin och Eiffeltornet.
Förknippat med finkultur, romantiska gator och idylliska caféer.
En härlig stad att vara i, särskilt på våren när allt vaknar till liv.
Ernest Hemingway beskrev Paris som en rörlig fest.
Det finns något för alla, var man än går.
Stämmer det här - är Paris så i verkligheten, eller är det bara en bild vi har skapat?
Många tycker om att resa under sommaren, det gör även jag.
Så jag reste dit för att se hur det är på riktigt.
Hur är det för en student, som inte kan franska eller har mycket pengar.
Hur ser det ut förbi alla Instagram bilder, och kärleksscener från filmerna.
Jag ville hitta mörkret i Paris, sidan ingen talar om.
Med väskan packad for jag till Arlanda.
Efter en nästan tre timmar lång flygning, och en 45 minuters tågresa från en krånglig flygplats, kunde jag stiga ut på Paris gator.
För 225 euro hittade jag logi för tre nätter i tionde distriktet.
Ett gammalt hotell med en liten lobby som inte rymmer mer än fyra personer i taget.
Små mysiga rum och personalen var trevlig, men deras engelska var inte särskilt bra.
Nackdelen med att bo en bit utanför turistområdena är att färre pratar bra engelska, och en fördom om Frankrike är att de inte vill prata något annat än franska.
Till min glädje var alla tillmötesgående och försökte prata med en efter bästa förmåga.
Är man i Paris kommer man spendera en stor del av sin tid på caféer, solandes på uteserveringar.
Det är kultur och underbart avslappnande att inte göra något. Vilket var precis vad jag gjorde, och jag blev inte ruinerad fast Paris är en ökänt dyr stad.
Helt beroende på vart man går, kan man betala tre euro till tio euro för en vanlig öl.
Samma ställen har också billigast mat, och Paris håller en otroligt hög lägstanivå på allt de serverar.
Sällan var språket en barriär, alla försökte prata med en och aldrig tog någon illa vid för att man inte talade franska.
Hemlösa
På dagtid är gatan jag bodde på vältrafikerad, av både turister och lokala.
Antingen sitter folk på ett café, dricker något och läser en tidning. Eller så traskar alla runt och njuter av vårsolen.
När kvällen och mörkret kom förändrades bilden en aning.
Då står snubbar och trycker längs husväggarna. Frågar om man behöver köpa något, samtidigt som aftonens damer undrar om man vill ha sällskap.
Största delen av min vistelse spenderade jag till fots, för att försöka se så mycket av staden som jag kunde.
Min största förvåning var hur smutsigt och luffigt det är överallt. Det är graffiti på alla byggnader och fimpar ligger i högar längs trottoarerna.
I trafiken kör de som dårar och längs med boulevarderna står bilar parkerade.
Det är trångt med människor, och ibland är det svårt att hitta en ledig plats på en av alla bistros.
Var i staden man än går finns det hemlösa, i alla distrikt ligger de i trappuppgångar och sitter i parkerna.
När gubbarna spelar boule, ligger en hemlös på en bänk och försöker sova.
Alla storstäder har hemlösa invånare, men Paris har men än vad man förväntar sig.
Sitter man på ett café kommer tiggare fram och ber om pengar.
Stör man sig på det eller den haltande renhållningen, är Paris ett dåligt resmål.
Glömmer man bort det och fokuserar på all konst, historiska byggnader och det goda vinet, så är Paris en ljuvlig stad.
Det är en vacker stad, fast det är smutsigt.
Däremot är Paris inte så idylliskt som vi vill att det ska vara.
Parkerna blommar och längs med Seine sitter nykära par och håller om varandra. Samtidigt luktar det av urin och ett par hemlösa slåss över en croissant.
En onekligen vacker stad
Det är världens näst dyraste stad, och ganska obekväm att ta sig fram i.
Tunnelbanan är en av de största i världen, men för att byta perrong måste man gå i genom en labyrint av katakomber och trappor.
Är man rörelsehindrad finns det bara ett fåtal stationer som har ramper och hissar.
The Telegraph skrev om en undersökning, som fann att 100 procent av alla kvinnor i Paris, som regelbundet åker tunnelbanan, har blivit sexuellt trakasserade minst en gång.
Är det värt att resa till Paris - fast det är dyrt och finns en statistisk möjlighet att man kommer bli tafsad på?
14,7 miljoner årliga besökare kan inte alla vara besvikna, även fast vissa blir det.
Parissyndromet är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka yrsel, hallucinationer och ökad puls. Fenomenet beror på en extrem kulturchock när bilden man har av Paris, inte stämmer överens med verkligheten.
Man måste ha en högst romantiserad och idyllisk föreställning av staden för att drabbas, ett dussintals japanska turister råkar ut för detta årligen.
Paris är smutsigt, trångt och det finns många fattiga, men det är något som lockar oss dit. Fast det finns en mörkare sida av Paris, är det fortfarande en vacker stad. En kulturellt och historiskt viktig stad.
Vet man vad man är ute efter är Paris en de trevligaste städerna som finns, men på andra sidan kan det också bli en chock för den oförberedde.