Mitt liv börjar i juli – när jag blir mamma

Efter en oönskad graviditet med sin partner som de valde att inte fullfölja bestämde hon sig. Han är äldre, har två barn sedan tidigare och känner sig klar. Han vill inte bli förälder igen. Lindas barnlängtan växte sig dock starkare och starkare. Lite eftertanke senare bestämde hon sig.

– Man tror ju att om man blivit gravid tidigare så ska det inte vara något problem, inte i min ålder. Inseminationen tog inte på första- och inte heller andra försöket, så jag bestämde mig att om tredje försöket inte heller går så pausar jag, säger Linda.

Efter att ha genomgått psykosocial utredning, blodprover och undersökning med ultraljud för tre år sedan lades planerna på is. Men under 2018 blev längtan efter ett barn så pass stor att Linda genomgick samma process igen för att sedan genomföra nästa steg, insemination, i syfte att bli gravid.

– Mina ägg har en tidsbegränsning men det har inte kärleken, den kan jag hitta sen. Det här barnet kommer att vara min största kärlek och den som spelar roll, säger Linda. Hon kryper upp i den grå divansoffan och visar stolt upp över 20 sidor text. En detaljerad berättelse som förhoppningsvis blir en bok om hennes väg till föräldraskap på egen hand.

Tredje gången gillt
Inseminationen lyckades och trots att Linda var fullt medveten om möjligheten att bli gravid blev hon överraskad.
– Det var chockande, även fast allt varit så kontrollerat. När man stod där med stickan i handen helt själv och inte förstått varför jag har gråtit och haft humörsvängningar, säger Linda. Efter de två misslyckade försöken hade hon sänkt sina förväntningar som ett sätt att skydda sig själv från besvikelsen om det inte skulle gå.

Trots att hennes partner inte vill ha fler barn håller de två fortfarande ihop. Föräldraskapet och ansvaret för Lindas barn kommer helt och hållet att ligga på henne själv.
– Jag har både gått emot normen genom att skaffa barn själv och fortsatt valt att umgås med han som inte vill ha fler barn, säger hon.

Lindas föräldrar fick en tidig julklapp. Redan i vecka sju berättade hon för sin mamma och pappa om att de skulle bli morföräldrar genom att ge bort en liten body i julklapp. Mamman fick veta först, för att kunna stötta Linda när hon skulle berätta för sin pappa.
– Där var jag lite mer rädd att berätta då vi tycker lite olika om saker och ting. Han kunde inte bli mer lycklig så det var inte så farligt.

En tuff graviditet
Anledningen till att berätta för sin familj så tidigt in i graviditeten var att hon tidigt tvingades sjukskriva sig. Linda började nämligen kräkas oavbrutet. Fram till vecka 20 tokspydde hon vid minsta ansträngning. Då relationen med föräldrarna är stark kunde hon inte dölja det på något sätt. Under kräkperioden tappade hon all glädje i graviditeten och kände sig deprimerad.

– Även om jag haft en väldigt stark barnlängtan så har jag inte varit glad i graviditeten, det tär verkligen på en. “Mamma på egen hand” är en facebookgrupp och medlemmarna där har verkligen varit mitt största stöd under den jobbigaste perioden, säger hon.

– Som person kan jag uppfattas som lite negativ ibland. Men när det gäller barn så ser jag positivt på allt. Saker och ting kanske tar lite längre tid men jag är bäst på att planera så jag löser det, säger Linda.
Att ta med sig barnet till kompisar eller skaffa barnvakt är inget problem. Det handlar om att försöka lägga prestationspressen åt sidan och våga be om hjälp.

Stöd från omgivningen
Genom valet att skaffa ett barn själv bryter Linda, som hon själv uttrycker det, mot normen. Hon har ändå inte mottagit några hot eller fått hat på varken sociala medier eller i andra kanaler. Endast en person, en manlig bekant, har hittills uttryckt sitt missnöje och påstått att Linda “tar bort möjligheten för någon att bli pappa”.

– Han var jätteilsken på mitt beslut men det var inte hotfullt. Jag tror att mycket berodde på hans egen situation och okunskap, säger Linda.

Majoriteten av reaktionerna har varit positiva. Sedan graviditeten gjordes publik har Linda snarare fått ett större kontaktnät. Gamla klasskompisar och kollegor har hört av sig för att uttrycka lyckönskningar, skänka kläder eller erbjuda en hjälpande hand. Även familjer med två föräldrar behöver hjälp titt som tätt. Så att våga be om hjälp från vänner och familj känns inte främmande för henne.

I Sverige tar ansvarig läkare beslut gällande spermiedonator. Rutinen är att barnet ska likna mamman så mycket som möjligt. Det enda Linda vet om sin donator är att han är ljushyad, blond och har grönblå ögon.
– Donatorerna går också igenom samma utredning så de är superkollade, säger hon.