Anna Nyman, 17 år, har nyligen kommit hem efter drygt ett år i Australien. Fräknarna på hennes näsa har kommit fram och hon smälter inte in bland de bleka ansiktena inne på kaféet. Det har varit ett händelserikt år med många nya intryck och kompisar.
Trots att tiden i Research, en liten stad utanför Melbourne, inte blivit som Anna tänkt sig, ångrar hon inte sitt utbytesår. Och tankarna om ett utbytesår i Australien har funnits länge.
Jag valde Australien främst för att jag kände en koppling dit då jag bodde där när jag var liten. Sen hade min faster och farbror väldigt kul under deras utbytesår i Australien, förklarar Anna.
Rasism, sexism och fördomar
Varje år åker elever från olika gymnasieskolor på utbyte och det vanligaste landet är USA. Men det var ingenting som lockade Anna.
- Med allt som pågår där, rasism, sexism och Trump som president så kändes Australien även mer självklart.
Skolorna som oftast tar emot svenska utbytesstudenter brukar befinna sig till högst del i stater med en majoritet av registrerade republikaner och höga röster på Trump. Men Australiens politiska situation var inte heller guld och gröna skogar understryker Anna.
- Under min första månad i landet bytte Australien statsminister tre gånger så det var lite svajigt. Sen var det sättet som många på skolan snackade om religion, det gjorde mig obekväm. Många där har mycket fördomar, säger Anna och skakar lite på huvudet.
Det har varit ett tufft men lärorikt år för en 17 åring från Stockholm. Att gå från att umgås med människor med liknande åsikter till att vara fast i ett område där de mesta inte delar samma värderingar har inte varit lätt. Fördomarna framkom inte bara i skolan utan kunde även höras hemma hos värdfamiljen.
- Det tog sin tid, men jag trivdes med min familj. En grej jag märkte tidigt dock var mycket fatshaming. Min värdmamma kunde slänga ur sig kommentarer om hon tyckte att en ung tjej var för lättklädd. Det chockade mig lite. Vi befinner ju oss i ett väldigt varmt klimat!
Anna kände att med tiden så vågade hon ta upp mer som berörde henne med sina värdföräldrar.
- Jag vågade ta flera diskussioner med dem. Även om det var obekvämt så ville jag ändå på något sätt ifrågasätta saker de sa. Och oftast var deras reaktion att de inte tänkt på vad de sagt. Så det var ändå skönt att få saker sagt - även om det inte ledde till särskilt mycket.
Klyftorna mellan Research (Melbourne) och Stockholm
I början hade Anna svårt för de olika kompiskretsarna i skolan och det annorlunda betygssystemet.
- En tydlig skillnad jag märkte under min tid på high school var deras skolsystem och sättet som lärarna lärde ut till eleverna. Jag vet inte om det bara var på min skolan, men kraven var riktigt låga. På varje prov krävdes det bara 40% rätt för att få godkänt och vi fick alltid ha med oss anteckningar till matteprov. Trots detta var jag bäst i klassen.
På Viktor Rydberg är kraven allmänt höga, kanske även högre, än många andra gymnasieskolor runt om i Sverige. Trots att Anna kommit från en skola med högpresterande elever var hon ändå chockad att se de låga kraven som ställs på eleverna på skolan i Australien.
- Jag fick A utan att ens plugga, vilket är omöjligt i Sverige. Jag kände verkligen att jag gled på en räkmacka. Men jag tror ändå att det berodde på att kraven allmänt är så höga i Sverige.
Under sin skolgång märkte Anna ändå av att trots de låga kraven, så hade hennes nya skolkamrater fortfarande svårt att klara av proven.
- Mina kompisar tyckte proven var riktigt svåra. För de var ju kraven detsamma, även om de är låga så är det ändå standardkravet som alltid funnits. Jag hade ändå kompisar som pluggade hur mycket som helst men som inte ens klarade av matten.
Anna är övertygad om att hon har det svenska skolsystemet att tacka. Skolan i Sverige har inte bara lärt henne vad man ska plugga men hur - vilket är något hon inte upplevde hennes australiska skolkamrater lärt sig.
- I Australien har inte eleverna hittat den strategin som de behöver för att klara av sina kurser. Även fast de vill ha bra betyg förstås, så lägger de inte ner den tiden på rätt sätt.
Utöver skolbetyg och provresultat kände Anna fortfarande andra tydliga klyftor mellan sitt hem och Australien.
- Mina kompisar i Sverige är öppna med sina åsikter och väldigt vänster. Jag hittade faktiskt inte de personerna i Australien. I Sverige är man så konflikträdd också, så i början var det så himla svårt att säga emot när mina nya kompisar sa fördomsfulla saker.
Konflikträdsla var inte den enda barriären för Anna i sin nya stad. Att uttrycka sig på ett andraspråk och på ett annat sätt än vad man är van vid kan vara krävande.
- Jag blev ju tillslut mer bekväm och ifrågasatte mycket som mina kompisar sa. Men det var väldigt svårt att ta såna diskussioner på engelska. Jag hade ju mina argument på svenska!, skrattar Anna när hon tänker tillbaka på sin osäkerhet kring det främmande språket.
Trots nedgångar så är Anna ändå nöjd med sin vistelse i Research.
- De första 5 månaderna var absolut under förväntat. Jag hade inte riktiga kompisar och jag var inte heller super bekväm med min värdfamilj. Men desto längre tid som gick desto bättre blev det. Dessutom hade många sagt att den tuffaste tiden var under julen, men vintertid i Sverige innebär sommartid i Australien. Så jag saknade inte hemmet särskilt mycket under den tiden då det var strålande sol och inte särskilt mycket julkänsla. Resan blev egentligen bara bättre med tiden.
