Under våren har nästan fyrahundra skolbarn från olika områden i Stockholm sjungit i kör tillsammans. De träffas, lär känna varandra och hittar en gemenskap i sången.
– Det jag tycker är bäst är att man lär sig av varandra och att man får träffa nya vänner, säger elvaåriga Yumna Muhammed.
Sjuttiofyra fjärdeklassare och två musiklärare värmer upp rösterna i Kvarnbyskolans gympasal. Viskningar och fnitter blandas med uppvärmningsövningar. Det sprattlas med ben och buffas på kompisars axlar.
I dag är sista körlektionen innan den stora slutkonserten. Den kommer att vara på Kungliga Musikhögskolan. Eleven Renwar Sangar längtar.
– Jag kommer bli känd, ropar han i musikläraren Ulrik Dals mikrofon.
Mötet i fokus
Barnen i gympasalen kommer från två olika skolor. Kvarnbyskolan i Rinkeby och Adolf Fredriks musikklasser i Vasastan. Under våren har de träffats fyra gånger på varandras skolor. Träffarna är en del av projektet ”Barn sjunger med barn”.
– Det är lika mycket ett mötesprojekt som ett körprojekt. Vi vill göra barnens världar lite större, berättar Karin Knutsson som är en av projektsamordnarna.
Tanken är att barn som kanske annars inte skulle träffas, får mötas och lära känna varandra. Även Husbygårdsskolan i Husby samt Herrestaskolan och Ålstaskolan i Barkarby är med i projektet. Totalt handlar det om nästan fyrahundra barn från olika områden och bakgrunder. De åker till varandras skolor, sjunger i kör, leker och avslutar varje träff med att käka lunch. Gemenskap är det viktiga.
– Egentligen är de ju inte så olika, men man har förutfattade meningar om att man är väldigt olika. Det gäller att hitta den där nyckeln till där man ser att, ååå vi är ju lika. Då blir det tydligt för alla att de faktiskt är samma, samma ålder, samma gäng. Att de hör ihop, säger Karin.
Svårt men spännande
Ulrik spelar en munter melodi på pianot och barnen klappar och stampar i takt. Energin byggs upp så mycket så det pirrar i magen. Alla gungar med i refrängen och sjunger ”because I’m happyyyy”.
”Happy” av Pharrell Williams, är Fangyuie Shu och Elba Casselbrants favvo. De går på Adolf Fredriks musikklasser och är vana sångare. De tycker körprojektet är både kul och utmanande.
– Det har såklart varit lite svårt ibland att smälta in allas röster, man måste känna personen ganska väl för att få det att låta bra, förklarar Elba.
– Men det är typ intressant att få höra allas röster för man har hört att många faktiskt kan sjunga väldigt bra, säger Fangyuie.
Tisdagen den andra maj är det slutkonsert på Kungliga Musikhögskolan. Nassim Al Fakir gästar kören och alla är välkomna.
Samtidigt som eleverna repat till slutkonserten så har de haft annat att träna på till sina vanliga musiklektioner. Det har varit tufft. Karin är dock tydlig med att det viktigaste inte är hur det låter.
– Barnens bästa kommer först, det ska kännas fint och stort och kul.
Har lärt sig mycket
När det är dags för rast rusar alla till omklädningsrummen. Skor, jackor och barn är helt huller om buller. Någon ropar ”Skynda, skynda”. Barnen kastar sig ut med oknutna skor och jackan kvar på korken.
Kompisarna Amina Abdomagid, Yumna Muhammed och Aram Segika från Kvarnbyskolan sitter på en bänk i solen. De tycker det är spännande med körprojektet.
– Det jag tycker är bäst är att man lär sig av varandra och att man får träffa nya vänner, säger Yumna.
De inspireras av att sjunga med varandra och lär sig mycket nytt. Massa konstiga ord från gamla visor. Till exempel ordet tula, som betyder att man sliter dag in och dag ut.
Vill träffas mer
Samtidigt tycker de att det är synd att de träffats så få gånger. Amina är osäker på ifall hon kan kalla de nya barnen som hon träffat för sina vänner. Aram vill inte kalla dem för kompisar för då skulle hon bli ledsen sen när de inte träffas längre.
– It’s hard to lose somebody you like. Så man vill bara säga att vi vet varandra och vi pratar med varandra, men inte att vi är kompisar, förklarar hon.
Elba och Fangyuie tycker också att det har varit för få träffar.
– Det skulle vara roligt att ha mer lektioner där man skulle kunna leka och vara tillsammans med varandra, och få lära känna och få mer kompisar, säger Elba.
”Ni ska ta över världen, det ska höras”
Karin och de andra projektledarna tycker det är kul att barnen hade velat träffas mer. Men tyvärr har det inte funnits tid och resurser till det.
– Även om de bara träffats fyra gånger så leder det förhoppningsvis till att de får fler intryck. Att de lär sig nya saker om varandra och att det gör deras värld lite större, säger Karin.
Efter rasten är det kör igen. Lalehs kampsång ”Goliat” ekar bland ribbstolarna.
– Det är ingen snäll låt det här, ni ska kämpa mot det onda. Ni ska ta över världen. Det ska höras, ropar Ulrik i mellanspelet.
Kören tar i. Styrkan får det att vibrera i luften. “Vi ska ta över, vi ska ta över världen”. Men först är det slutkonsert. Tillsammans ska de ta över scenen på Kungliga Musikhögskolan.
