En av antikens filosofer, Platon, beskrev konst som någonting ouppnåelig. Människans försök att skildra skönhet i avbildningar är endast kopior av den eviga skönheten. Genom historien har konst uttryckts på många olika sätt. Idag hyllas konst som är slumpvis och oplanerat där förmedlingen av känslor är viktigast.
När man tar ett steg in i rummet blir man genast yr. Rummet är nästan kolsvart med undantag från de ljusen som kretsar kring betraktaren. Rakt fram finns ett stort moln på vilket dystra meddelanden står nedskrivna. En pytteliten get läser upp förolämpningar med en robotisk röst.
Föreställningen har skapats av konstnären Laurie Anderson och visas på Moderna Museet i Stockholm. John Peter Nilsson är curator där och är en av de som avgör vilka utställningar som ska finnas på museet. Han berättar att utställningen är en tolkning av Guantanamo Bay där man kvarhöll misstänkta personer bakom 9/11 attacken i USA.
— Andersons idé är berättelser. Berättelserna är det som förenar människorna. Den här berättelsen handlar om hur vissa personer blev misshandlad av lägervakterna på Guantanamo, berättar han.
John Peter Nilsson på Moderna Museet.
Foto: Bild tagen av Moderna Museet.
Den eviga skönheten
Jon Nilsson är operasångare på Operahuset i Stockholm. Tidigare var han violinist men utbildade sig senare i sin karriär till sångare. Vi sitter i ett musikrum där operans orkester brukar ha repetitioner.
Enligt honom måste konst ha en riktning. Utan det är det svårt att nå publiken med sitt budskap.
— Konst riktar sig från någon till en annan i hopp om att få ett gensvar. En föreställning är gjord för någon och bygger på att det kommer en publik. Musik är en typ av konst om konst är ett uttryckssätt, säger Jon Nilsson.
I den moderna diskursen om konst ifrågasätter man om konst behöver vara “fin” eller “estetisk” för att räknas som “bra konst” eller ens för att bli omtyckt. Skönhet är en avgörande aspekt i Platons vision medan det idag spelar en annan roll i konsten. Exempelvis är Laurie Andersons föreställning menat att väcka obehag i betraktaren.
Måste ett verk avbilda skönhet för att räknas som konst?
— Som operasångare läggs mycket fokus på musikens kvalitet vilket skildrar skönhet till mottagarna.
Jon Nilsson menar att skönhet är många gånger en del av konstupplevelsen. Samtidigt påpekar han att den personliga smaken av vad som är “skönt” styrs av det man är van vid:
— Ett Chateaux Gateau vin från 1945 anses vara ett fantastiskt gott vin och kostar cirka 50 tusen för en flaska. Men om man är van att dricka vin värd 260 kronor i en bag-och-box kommer man inte uppskatta Chateaux på samma sätt.
Jon Nilsson, operasångare på Kungliga Operan.
Foto: Bild tagen av Cecilia Henriksson.
Det allmänna och den personliga blicken
Jon Nilsson beskriver hur den personliga uppfattningen liksom det allmänna ger konsten liv:
— Vi skapar ett konstverk genom att vi går in i våra roller och sjunger musiken och texten. Sedan uppstår det samspel med publiken i stunden även om det är exakt lagt, inövat och återupprepat.
— Är vissa verk konst för somliga men inte det för andra?
J. P. Nilsson beskriver kreativitet som ett resultat av att leka med idéer. Han ger ett exempel där den amerikanska idékonstnären Joseph Kosuth utmanade konstens identitet:
— Han tog ett fotografi av en stol, den riktiga stolen och en skriven beskrivning av stolen och satte upp dem på väggen bredvid varandra. Frågeställningen var “Vilken av dem är mest verklig?”
På samma sätt skiljer sig uppfattningen av konst mycket mellan individer. Han menar att man ska vara ödmjuk mot konstnärens intention samtidigt som man accepterar de olika tolkningarna som kan uppstå.
Kungliga Operan, Stockholm.
Foto: Bild tagen av Cecilia Henriksson
Konsten finns hos människorna
— Beethoven skrev sina sista verk trots att han var döv men det byggde på en föreställning om hur musik lät. Man kan känna en rytm i kroppen även om man är döv, förklarar Jon Nilsson och klappar lite med händerna.
Den som lyssnar på Beethovens musik uppskattar själv tonerna. Men själva kompositören hörde ingenting i den fysiska världen utan litade på rytmiken i form av vibrationer. Konsten fanns inombords men när det delades med världen blev det någonting helt annat.
J. P. Nilsson har en annorlunda uppfattning:
— Föreställ poeten som sitter hemma och skriver och lägger sitt verk i skrivbordslådan. Är det riktig poesi? Det är mötet med en annan där någonting blir till.
Laurie Anderson hade inte personligen varit med om det hon föreställde. Men hon lyckades kommunicera hur det kunde ha varit för en del av fångarna med rätt kombination av ljud, ljus och enkla föremål. Fast om hon inte hade visat sitt verk för världen skulle det ha samma betydelse?