Koll på Läget: Rökrutans historia

Rökrutan var reserverad för skolans elever.
Rökrutan var reserverad för skolans elever.

Rökning är strikt förbjudet på alla skolgårdar i Sverige. Men om man var en tuff kis på 60 och 70-talet var rökningens konsekvenser ingenting man brydde sig om i rökrutan på skolgården.

Prillan åker ut

Rökning är som de flesta vet dåligt på alla sätt och vis. Trots det har rökningen hållt sig kvar som nödvändigt ont för många beroende i över 100 år.

Det svenska folkets vanligaste gift var snuset fram till slutet av 1800-talet. I början på 1900-talet slog cigaretten igenom och ersatte snuset. En av skillnaderna mellan cigaretterna och snuset var att alla åldrar rökte. Även barn och tonåringar.

Cigarettföretagen tillhörde en av de största industrierna i världen under den större delen av 1900-talet, och ingenting verkade kunna stoppa deras framgång. Men det var innan många visste hur farligt det var att röka.

På 60-talet släpptes ny medicinsk forskning om de farliga konsekvenserna av rökning. Många cigarettföretag började då med stora reklamkampanjer för att mörka faran. Kändisar, doktorer och sportstjärnor gjorde reklam för cigaretter som marknadsfördes som "nyttiga" och "friska". Det var självfallet bluff och båg.

Omkring 6 procent av Sveriges niondeklassare röker idag. På 80-talet rökte över 16 procent dagligen.
Omkring 6 procent av Sveriges niondeklassare röker idag. På 80-talet rökte över 16 procent dagligen.

Rökrutan föds

Många fortsatte då att röka trots riskerna. Skolorna insåg att de behövde införa regler för skolans rökare. Dom införde så kallade rökrutor. Skolorna målade rutor på asfalten på skolgårdna där eleverna fick röka om de hade tillstånd från föräldrarna. En av dom som hade ett sådant tillstånd var Marianne Miskar. Hon fick tillståndet av sin pappa 1967. Marianne var då 13 år gammal.

Marianne fick tillståndet innan hon själv var rökare. Åttorna i Tappströmsskolan på Ekerö i Stockholm skulle åka på klassresa till norska skidorten Oppdal. Alla åttor fick hem tillståndsom föräldrarna behövde skriva under. Ett av dom papperna var ett tillståndet för att få röka.

- Min pappa frågade om jag rökte och jag sa nej. Då tänkte min pappa att det inte spelade någon roll om han skrev på, så han gav mig tillstånd att röka. Jag var en av de var i enda i klassen som fick och började då självklart röka på den resan. Det var en statusgrej att ha röktillståndet från föräldrarna.

Marianne minns att alla på mellan- och högstadiet rökte även om de inte hade tillstånd.

- Vi tänkte inte på att det var farligt i början. När vi började inse hur illa det var så fick vi ångest och tyckte det var jobbigt. Men det kändes vuxet att röka så vi fortsatte. Jag kunde röka ett paket cigaretter om dagen.

Lärarna behövde inte trängas med eleverna i rökrutan. Dom kunde röka i lärarrummet och i skolans korridorer. Rökrutan var endast för eleverna.

- Det var fult att röka på gatan då. Vuxna rökte på kontoret, vid middagsbordet och på restuarang. Det blev som ett sätt att synas att hänga i rökrutan. Det var rebelliskt att röka utomhus så alla såg en. Alla som var hippa och mogna hängde i rökrutan.

Rökrutorna på skolgårdarna försvann inte förens 1994. Tre år senare infördes ett förbud för personer under 18 år att få köpa cigaretter i Sverige. 1980 rökte ungefär 16 procent av alla tonåringar i Sverige. Med förbudet har den siffran minskat till cirka 6 procent idag.

Ämnen i artikeln
Mer från: Nöje
Mer från Läget