Maja sitter i bilen med sin mamma. De åker förbi Majas skolkamrater som med krigsmålning på kinderna vrålar hejaramsor och vevar med banderoller på väg till den årliga fotbollsmatchen mellan de rivaliserande gymnasieskolorna. Det skulle Maja också gjort idag, men hon har något annat inbokat i kalendern. Nämligen en tid för abort.
Det är april 2015 och ungefär en vecka tidigare mådde Maja illa och kräktes. Trots det akuta p-piller hon tagit visar graviditetstestet hon nu tar positivt.
I Sverige utförs varje år mellan 35 000 och 38 000 aborter. De allra flesta är tidiga aborter innan vecka 9. Då är det vanligast med medicinsk abort, alltså med läkemedel, vilket är det Maja gör.
Väl på abortmottagningen tycker de att Maja kan göra aborten hemma istället för på sjukhuset. De säger att det inte kommer uppstå några komplikationer eftersom det är så tidigt i graviditeten.
– Jag upplevde det som att de spelade ner hela situationen. De sa att jag jag kommer blöda som en riklig mens i en vecka. Jag fick informationen att det kanske gör ont samma dag och då kan du lägga på en värmekudde och jag fick även med några smärtstillande.
Blodbrist, yrsel och avbrutna lektioner
Maja slutar dock inte blöda efter en vecka. Efter ungefär tre veckor av kraftiga blödningar ringer hon och frågar vad som var fel. Abortmottagningen säger att det inte är någon fara, men att aborten kanske inte var helt klar. De uppmanar Maja att vänta lite längre och skriver ut järntabletter till henne då hon har symtom på anemi, alltså blodbrist.
Hon väntar lite längre, men har fortfarande väldigt ont varje dag. Hon kan knappt gå i skolan eftersom hon blöder så mycket. Den dagliga uniformen är mjuka byxor som inte skaver i mörka färger för att minimera risken att förstöra ett par ljusa jeans.
– Jag minns exempelvis en historielektion där jag helt plötsligt kände att nu rinner det blod längs benen. Så jag reste mig upp så diskret jag kunde för att åka hem. Jag kunde inte sitta på tunnelbanan hem för att jag var rädd att blöda ner hela sätet. Medan jag står där på tunnelbanan och känner hur det rinner blod ner i mina skor måste jag småprata med en gammal bekant från högstadiet, säger Maja och ler lite åt den tragikomiska situationen.
Inte bara blödningarna hindrar henne från att gå i skolan, utan även yrsel och trötthet. Maja kan knappt gå upp för trapporna i skolan utan att hålla på att svimma och hon är orklös i hela kroppen.
– Allt kändes som världens ansträngning. Jag gick ner ganska mycket i vikt också för att jag bara låg ner. Innan gymmade jag flera gånger i veckan och kände mig sjukt stark men i och med det här jag tappade alla mina muskler.
En andra abort bokas in
– Det går knappt att räkna hur många gånger som jag vaknade mitt i natten av att jag blödde hur mycket som helst och av att det gjorde jätteont. Jag sov ofta hos killen jag dejtade och det var stora blodfläckar på hans madrass nästan varje natt. Jag vet inte hur många gånger jag bara satt och grät och tänkte att det var något väldigt allvarligt med mig.
Efter ytterligare några veckor blir situationen ohållbar. Då får Maja åka till abortmottagningen igen där hon får ett till piller. Hela embryot hade inte aborterats första gången vilket är anledningen till den påfrestning Maja genomgått. Efter det nya pillret blöder hon mycket igen, men den här gången slutar det efter drygt en vecka. Då har det gått nästan två månader sedan hon tog de första pillren. Äntligen är det över.
Maja hade önskat att abortmottagningen undersökte möjligheterna för en ytterligare abort tidigare och är missnöjd med den information och hjälp hon fick under tiden.
– De hade kunnat vara tydliga redan från början med att om du inte slutat blöda inom typ två veckor, så ring oss. När jag sedan beskriver hur ont jag har och att det hindrar mig i vardagen till den punkt att jag inte kan vara i skolan samt att jag visar symtom på anemi förstår jag inte varför man inte agerar snabbare. Då hade jag kanske fått andra omgången piller snabbare. Hade det inte gått att få pillret snabbare hade jag åtminstone velat ha en förklaring varför.
Ju mer man vet desto tryggare är man
Eva Södergren, barnmorska och sexualrådgivare på Sundbybergs Ungdomsmottagning i Stockholm, trycker på vikten av att ge utförlig information vid abort.
– Jag brukar vara ärlig och säga att det gör för det mesta ont, det kan göra mycket ont. Det är mensvärk och menstruation som är kraftigare än du någonsin upplevt. Hur mycket av potentiella komplikationerna man ska informera om är svårt att säga, men jag försöker aldrig dölja något.
– Ju mer man vet desto tryggare tror jag ändå att man är. Det kan vara läskigt när man hör det, men jag tycker det är bra att få så mycket information som möjligt. Så rakt och ärligt som det bara går, menar Eva.
Komplikation hade förbättrats med information
– Jag förstår att det som skedde med mig var en komplikation, något som absolut inte händer alla. Men jag hade velat ha mer information innan aborten och efteråt, när det nu uppstod en komplikation. Hade jag vetat mer hade det kunnat lösas snabbare och jag hade inte behövt ödsla nästan två månader av mitt liv på att må så dåligt som jag gjorde, säger Maja.
Maja heter egentligen något annat.
