Nu har domstolstvisten mellan Johnny Depp och Amber Heard pågått i flera veckor.
Rättegången följs av miljontals människor och uppmärksammas i såväl traditionella medier som sociala medier. Allmänheten tycker till och det har skapats en publik uppfattning om Depp och Heard. Om vem som ljuger och om vem som förtjänar rättvisa. Allmänheten analyserar och diskuterar detaljer för att döma och välja sida. Och sidor har valts men samtidigt har ingen dom har fallit.
Själva rättsfallet väntas avslutas den 27 maj. Därefter ska juryn överlägga och efter det kommer stämningsmålet, som bygger på att Depp stämmer Heard för påstått förtal i en artikel i The Washington Post, att avgöras. Det handlar alltså om en förtalsrättegång. Om gränsen mellan yttrandefrihet och personlig integritet.
Lagstiftningen kring grovt förtal i USA liknar på sätt och vis den svenska lagstiftningen, men det finns en stor skillnad.
Den största skillnaden rör spridandet av sanna uppgifter. I USA kan man inte dömas för förtal om man kan försvara sig med att det som sagts var sant. Bara påhittade och falska uppgifter kan leda till ett brott. Om man spridit sanna uppgifter kan man alltså inte dömas för förtal.
Så fungerar det inte i Sverige. I Sverige kan man dömas för förtal även om man sprider sanningar. Det avgörande är om uppgifterna kan skada en person.
Förtal i Sverige
I diskussionen om yttrandefrihetens gränser på internet kommer ofta förtal på tal. I samband med #metoo lyftes diskussionen om vad man får och inte får säga och publicera på sociala medier.
Förtal är när någon uttrycker sig om en annan person på ett sätt som förstör den andra personens rykte eller ställning bland omgivningen. Ärekränkning där förtal ingår regleras i brottsbalkens femte kapitel.
Den som ser till att uppgifterna sprids är den som blir ansvarig för förtal. Och ofta är det just samma person som både skapar och sprider de kränkande uppgifterna.
Gällande spridningen behöver uppgifterna inte alltid nå en större grupp. I vissa fall kan man bli ansvarig för förtal om uppgifterna enbart lämnas till några personer som känner den utpekade.
Det räcker alltså med att den som utsätts för förtal riskeras att betraktas som en sämre människa av personer i sin närhet som till exempel arbetsgivare, kollegor, klasskamrater eller familj.
Den utpekade behöver inte heller vara namngiven. Här räcker det också med att den som utsätts för förtalet kan identifieras av andra eller personer i sin närhet.
Förtalsregeln är uppbyggd i tre led.
1. Någon pekar ut en annan person som brottslig eller klandervärd, på ett sätt som får den utpekade att framstå som en sämre person inför sin omgivning. Är detta uppfyllt föreligger förtal i teknisk mening.
2. Förtal i teknisk mening, alltså spridandet av kränkande uppgifter, kan vara tillåtet om det är försvarligt. Vid bedömningen om huruvida uttalandet är försvarligt eller inte spelar sanningen ingen roll. Det kan vara oförsvarligt att sprida sanna uppgifter. Däremot spelar sanningen roll om yttrande är försvarligt.
3. Om det är försvarligt måste det också vara sant, eller så måste den som lämnade uppgiften ha haft rimliga skäl att tro att det var sant.
Straffet för förtal är böter. Om man däremot döms för grovt förtal kan man antingen få böter eller fängelse i upp till två år. Man kan också bli skyldig att betala skadestånd.
