En danslokal i Farsta har på ett par veckor förvandlats till en Förklädesfabrik. Här arbetar tusentals volontärer i skift för att tillverka skyddsutrustning som sedan paketeras och skickas till äldreboenden och hemtjänst.

Nere i källarlokalen är det varmt. På smittsäkert avstånd står ett antal bord utplacerade och runt dem arbetar frivilliga, iförda visir och skyddshandskar. En del skär till plastremsor, andra löder ihop ärmar och några viker ihop de färdiga förklädena. En tydlig arbetsfördelning för att göra proceduren så effektivt som möjligt.

– Vi tillverkar 1300 till 1500 förkläden om dagen. I onsdags öppnade vår filial i Bagarmossen, berättar Jenny Bergström som är en av initiativtagarna till Förklädesfabriken.

Jenny Bergström arbetar till vardags på Svenska institutet. Nu har hon tagit semester för att kunna arbeta deltid med Förklädesfabriken. Många av de andra frivilligarbetarna har blivit permitterade eller varslade. Andra är studenter. En av dem är Julia Clough som är på Förklädesfabriken för åttonde gången.

– Jag har en kompis som jobbar med liknande saker, men som får betalt för det. Och jag kände att jag ville göra något liknande och så hittade jag hit via Facebook. Efter mitt första pass ville jag knappt gå härifrån, berättar hon med ett leende.

I ett rum intill själva fabriken kan de som arbetar sätta sig ner för en välbehövlig paus. Flera företag har sponsrat med energidryck, saft och kakor. Men även här inne gäller det att inte sitta för nära varandra. Ovanför en fåtölj sitter en lapp med texten ’’Håll avstånd!<3’’ som en vänlig påminnelse.

– Det är faktiskt lätt att glömma bort, säger Julia Clough och skrattar.

Också Jenny Bergström framhåller den sociala biten av arbetet.

– För mig är det otroligt energigivande att träffa alla som kommer. Jag har ju varit lika isolerad som alla andra den första månaden. Det är så härligt att både kunna komma och faktiskt bidra och hjälpa till, men också glädjande att träffa andra som delar samma målsättning.

Själva tillverkandet är inte särskilt svårt. Om och om igen klipps, löds och viks förklädena efter samma mall. Det är precis som så mycket annat i dessa tider – monotont. För att göra arbetet lite trevligare har Förklädesfabriken byggt en scen längs en av väggarna, på behörigt avstånd från arbetsstationerna. När ett jazzband drar igång och några börjar dansa känns det nästan som en vanlig konsert. Det är egentligen bara de prasslande skyddsrockarna och visiren som påminner oss om var vi är någonstans – och varför.

Jenny Bergström berättar att de vid flera tillfällen fått rycka ut mer eller mindre akut till nattpersonal på äldreboenden som inte har haft tillgång till någon skyddsutrustning alls.

– Vi upplever ju att det finns ett stort behov fortfarande och det rimmar ju inte helt med beskeden från regionerna – att det skulle finnas material så det räcker. Många som hör av sig har ingenting, berättar hon.

Hon får frågan om de inte på något sätt skulle kunna samarbeta med svenska myndigheter. Än så länge har det inte hänt.

– Vi har haft vissa kontakter men inte velat gå in i en dialog i det här läget. Nu ska vi fokusera på produktionen.

Exakt hur den närmsta tiden ser ut är nog svårt för de flesta att svara på. Förklädesfabriken planerar att fortsätta sitt arbete, något som möjliggörs genom en handlingskraftig respons från både privatpersoner, företag och andra organisationer som bidrar med arbetskraft, pengar och material. Jenny Bergström menar på att mycket handlar om att gå från tanke till handling.

– Det är så många som kommer och säger att man hade tänkt och vill hjälpa till men många visste nog inte riktigt hur, därför behövs det någon som gör, säger hon.