Under tisdagen kunde man skymta både Kungen och den finska presidenten på Stockholms gator. Likaså polisryttaren Kajsa Jansdotter tillsammans med hästen Hazzel.
Varför var denna trio samlad? Jo, det var stadsbesök. Den finska president Sauli Niinistö och hans fru välkomnades traditionsenligt av kungaparet vid hovstallet. Sedan färdades de i kortege till det kungliga slottet.
Kajsa Jansdotters uppgift var att, tillsammans med andra ryttare från polisrytteriet, eskortera kortegen tryggt och säkert fram.
–Det var av med all skyddsutrustning och på med finkavajen. Vid kortege måste allt var putsat och snyggt, jag menar kungen kan ju komma fram och hälsa, säger Kajsa Jansdotter.
Att transportera makthavare och kungligheter är långt ifrån polisrytteriets enda uppgift.
–Det låter klyschigt, men det är verkligen sant. Ingen dag är den andra lik och det är bland det roligaste med där här jobbet!
Ibland befinner de sig på ridbanan eller i ridhuset. Andra dagar på fotbollsmatcher, demonstrationer eller ute på gatorna och patrullerar.
Men varför har man egentligen hästar inom poliskåren?
–Man får en väldigt bra överblick på hästryggen, vi både ser och syns. Vi tar oss också fram på ett smidigare sätt än via fot och bil.
Hästarna är effektiva när det kommer till att skingra folkmassor. Generellt har människor, av naturliga anledningar, respekt för de 700 kg tunga djuren. Kajsa Jansdotter tror även att hästarna bidrar till en bättre kontakt mellan allmänheten och polisen.
–Många blir glada när de ser hästarna! De fungerar väldigt bra som isbrytare. Jag tror att det för många är lättare att komma fram och klappa på en häst än att gå fram till en polisbil.
Hästar som kollegor
Polisryttare har en särskild tjänstehäst, men man rider ofta runt tre till fyra hästar under ett arbetspass. Kajsa Jansdotters tjänstehäst heter Hazzel. De har varit ett par i två år.
–Vi har ett väldigt starkt band. Man lär ju känna varandra väldigt väl och jag vet exakt hur han reagerar i olika situationer.
Oroar man sig för hästarnas säkerhet?
–Nej! Är det en situation där det finns risk att hästarna skadas rider vi inte in. Men jag har jobbat på rytteriet i sex år och aldrig varit med om något. Eller jo, en gång fick jag en ölburk i ryggen, men det är det.
Vid frågan vad det svåraste med yrket är funderar Kajsa Jansdotter i några sekunder.
–Personligen måste jag nog säga att det är att klä sig rätt. Det är väldigt sällan, nästan aldrig, jag är helt perfekt klädd. Man har skyddsutrustning som väger upp till 25 kg vilket gör att man på sommaren väldigt snabbt blir väldigt varm. På vinter undrar jag alltid, trots sex år i yrket, hur många tröjor jag egentligen behöver.
