För tre år sedan befann sig världen i coronapandemins inledningsskede. I Sverige, som inte hade lika kraftiga restriktioner som andra länder, var skillnaden påtaglig. Fler arbetade hemifrån och valde att semestra i närområdet. Helt plötsligt hade folk tid att renovera sina kök, skaffa nya fritidsintressen eller köpa en fyrbent familjemedlem.

Bara under 2021 registrerade Jordbruksverket närmare 80 000 nya hundar i Sverige. Det motsvarar en ökning på 34 procent sedan 2018. Men i takt med att pandemin ebbade ut och samhället återgick till det normala, insåg fler nyblivna hundägare att tiden inte fanns. Hundstallet, som drivs av den ideella föreningen Svenska hundskyddsföreningen, märkte av detta på omplaceringarna som fördubblades mellan 2021 och 2022.

Lång kötid till hunddagis

En annan som har upplevt det ökade trycket är hundpsykologen och företagaren Cecilia Roos. Sedan 2019 driver hon ett mobilt hunddagis och hundpensionat. På morgnar, kvällar och helger håller hon kurser om hundens beteende och kommunikation. Hennes vision är att hjälpa ägare att förstå sina hundar.

–Min verksamhet går bokstavligen runt 24/7. Jag sover med hundarna på pensionatet, jag går 30 000 steg om dagen och har inte haft en dags semester på fyra år, säger hon.

För att få plats på Cecilia Roos hunddagis ska ett antal kriterier vara uppfyllda: rasegenskap, lekstil, personlighet och hur man passar med resten av flocken. Att stå långt fram i kön räcker alltså inte. Och kön är lång: 600 väntar. Detta är en följd av den ökade mängden hundar som tillkom under pandemin.

–Jag måste neka platser nästan varje dag. Folk ringer och vädjar i telefonen, säger hon.

Vikten av mental aktivering

När Läget träffar Cecilia Roos befinner hon sig på “upphämtningsrundan”. Det innebär att hon hämtar hundarna i deras hem. Därefter kör hon dem till något av naturreservaten som finns i södra Stockholm.

–Vi gör det för att mentalt aktivera hundarna. Att gå i skogsterräng ger balansträning, hunden får fundera på sin koordination och kroppskontroll, säger hon.

För att en hund ska må bra behöver den få ge uttryck för sina naturliga instinkter som att jaga, gräva eller att arbeta med nosen. När dessa behov inte uppfylls, upplever hunden en frustration och kan utveckla olika typer av problembeteenden. Till exempel att dra i kopplet, jaga efter allting eller vara aggressiv mot andra hundar och människor.

–Olika hundar behöver olika mycket stimulans. Men på ett ungefär behöver hunden tre timmars fysisk och mental aktivering varje dag, säger Else Verbeek, forskare i djurskydd vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

–Träningen är särskilt framgångsrik för rädda och oroliga hundar.

Man har inte längre tid för hunden

Cecilia Roos har parkerat skåpbilen vid ett naturreservat intill sjön Orlången, söder om Stockholm. Promenaden som väntar brukar normalt sett ta mer än två timmar och hon bunkrar upp med hundgodis och köttbullar. Längs vägen får hundarna öva “parkour”, ett sätt att aktiveras på. Minilabradoodeln Bella hade tidigare problem med hundmöten, men får nu beröm av Cecilia Roos för att ha tränat bort de beteendena.

Det är inte bara kötiden till Cecilia Roos hunddagis som symboliserar den ökade mängden “coronahundar”. Längs promenaden berättar hon om sina upplevelser som hundpsykolog.

–Folk kunde skaffa hund under pandemin eftersom det blev en lucka i livet när man hade den tiden. Nu efter pandemin inser man att man inte längre hinner med sin hund, vilket kan skapa problembeteenden.

Under coronapandemin ledde bristen på valpar till att fler köpte smuggelhundar och omplaceringshundar. Hundar som kräver särskilt mycket tid från sina ägare. När den tiden inte fanns dröjde det inte länge innan problembeteendena visade sig. För vissa ägare, blir dessa beteenden för ansträngande och hundarna omplaceras.

“Man får agera psykolog för dem också”

–Jag har kommit hem till så många familjer som har hundar som tuggar på möbler, biter ägarna och skäller för uppmärksamhet. Det är en så stor ökning, säger Cecilia Roos

–Folk ringer till mig för privatträning av sin hund. Dessa människor sitter och gråter över att det inte blev som de tänkte. Man får agera psykolog för dem också, fortsätter hon.

För att minska risken för att hundar omplaceras har röster höjts för att hundägare ska skaffa ett slags “körkort”. En certifiering som bevisar att man är en ansvarstagande hundägare. Denna idé är forskaren Else Verbeek försiktigt positiv till.

–Innan man skaffar hund måste man definitivt ha grundläggande kunskaper. På samma sätt som man behöver veta hur mycket tid ett barn kräver, ska man också veta hur mycket en hund behöver.