Barbro Bronsberg är socionomen som i flera decennier har hjälp folk att komma över sin rädsla över att tala inför andra. Hon är övertygad om att det är väldigt vanligt att ha talrädsla i olika former och grader.
- Mörkertalet av folk som lider av den här typen av rädsla är stort, då det ofta är förknippat med skam. Om jag skulle gissa, tror jag att endast omkring två av tio är bekväma med att prata inför klassen, säger hon.
Vidare berättar Barbro Bronsberg att hon inte tycker att man ska skambelägga sig själv eller andra för talskräck, just för att det kan drabba vem som helst.
- Jag har arbetat med över 500 personer i alla åldrar och yrkeskategorier som har haft en rädsla för att prata eller sjunga inför andra, berättar hon.
Orsaker till talskräcken
Hon säger att rädslan kan bero på en mängd olika saker, men att det för många börjar med ett trauma i klassrummet.
- Det är många äldre personer som kommer till mig för att de har svårt att prata med folk i arbetet, vilket grundar sig i hemska upplevelser i klassrummet när de var yngre. Kamrater som skrattar, fnissar eller kommenterar när man redovisar, kan skapa en talskräck inom en, som kanske innan inte fanns där innan, menar hon.
Lärarens ansvar
Barbro Bronsberg påpekar att läraren har det yttersta ansvaret över ordningen i klassrummet och har dessutom en skyldighet att hjälpa nervösa elever.
- Eleven kan behöva allt från extra uppmuntran inför en redovisning, konkreta tips, en anpassad miljö, eller extra hjälp av en specialiserad talarcoach, berättar hon.
Att jobba bort rädslan
Barbro Bronsberg säger att talskräck kan se ut på olika sätt och variera i intensitet.
- Det kan vara allt från att man blir nervös till rena panikkänslor. Oavsett går det alltid att jobba bort den med rätt strategi. Vissa saker kan man göra själv, men om man har mycket ångest inför eller under exempelvis en redovisning, ska man söka hjälp hos en expert i ämnet, förklarar hon.
10 tips inför redovisningen
1. Var väl förberedd på vad du ska säga - det skapar en större trygghet.
2. Öva på att redovisa framför spegeln eller en publik som du är trygg med, kanske föräldrarna, syskon, gosedjur eller kompisar.
3. Bli inte rädd för kroppens signaler. Att hjärtat rusar, du rodnar, svettas och andas snabbare när du står framför klassen, är en normal stressreaktion. Kroppen är byggd för att fly faror och det som är läskigt, därför reagerar den som om det brinner i rummet och du måste springa därifrån. När du istället står kvar, byggs en inre konflikt upp, vilket orsakar dessa ofarliga fysiska reaktioner.
4. Tänk inte om, utan när. Om du känner “tänk om det hemska händer igen” inför ett föredrag, ska du byta ut det till “tänk när jag är klar och allt har gått bra”. Om du låser dig vid en hemsk upplevelse du har haft tidigare när du redovisat, som exempelvis att publiken har skrattat, skickar kroppen automatiskt dessa skräckbilder till hjärnan. Fokusera på förhoppningen om att det ska gå bra istället, då hamnar kroppen och sinnet i ett positivt lugn.
5. Prata högt hemma och vänj dig med att rösten ska nå längre än till närmsta kompisen.
6. Andningsövningen 4282. Andas in i 4 sekunder genom näsan, pausa i 2, andas sedan ut i 8 sekunder genom munnen, pausa i 2, och börja om. Andas djupt ner i magen. När stressen tar över låser sig mellangärdet, vilket gör att vi får mindre syre till hjärnan och kan i värsta fall svimma. Övningen ser till att kroppen istället slappnar av.
7. Fastna ej på en suris. Om du vågar kolla upp från pappret, fastna inte med blicken på de som ser kaxiga ut, skrattar, och är hånfulla. Titta istället på de snälla kompisarna.
8. Sänk förväntningarna på dig själv. Jämför dig inte med någon som är tränad till att stå framför en publik. Det är en övningssak som kan ta många år att finslipa.
9. Var snäll mot dig själv. Även professionella föreläsare, skådisar, och artister kommer av sig ibland.
10. Våga söka hjälp! Om låsningen är för stor eller en fobi, bör du söka hjälp hos en expert.
Barbro Bronsberg avslutar med att säga att det viktigaste är att komma ihåg att det alltid räcker med att göra sitt bästa.
- Man kan inte vara proffs direkt, men det är ingen som förväntar sig det heller, säger hon.
