Varför bestämde du dig för att demonstrera?
– Jag tycker att det är fruktansvärt och upprörande att nazisterna fick tillstånd att marschera trots att historien har visat oss hur det slutar när de faktiskt får inflytande. Och jag tycker att det är hemskt att de tar sig rätten att avgöra vilka som ska få leva och vilka som inte, så därför känns det som min plikt att göra det jag kan för att stoppa det.
Hur kändes det att se nazisterna?
– Det kändes helt overkligt, jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att hatet kunde växa så starkt, för det har alltid varit så självklart för mig att kärleken alltid vinner. Så det kändes helt overkligt att se dem där.
Hur var stämningen på plats?
– Trots att nazisterna faktiskt fick så stor plats och uppmärksamhet, som jag tror att de kanske ville ha, så låg ändå kärleken i luften. Det var för att vi motdemonstranter var så himla många fler. Så trots att hatet låg i bakgrunden var kärleken mycket större. Det var en så himla mäktig känsla av tillsammansskap.
Vad pratade du om i ditt tal?
– Jag ville förmedla att kärleken alltid vinner, trots att det känns himla hopplöst ibland. För att precis som alla säger så var faktiskt kärleken störst i Ludvika igår.
Hur märkte man att kärleken var störst?
– För att personer som aldrig träffat varandra pratade och kramades – det verkade som att det fanns ingenting som skiljde oss åt.
Vad tar du med dig från dagen?
– Eftersom jag sett allting framför mig nu så känns det mycket mer på riktigt. Jag hade aldrig sett NMR tidigare och nu ser jag det på ett lite annat sätt – att det faktiskt händer. För jag tror att det inte är så lätt att förstå om man inte sett det med egna ögon.
– Men samtidigt tar jag med mig att det finns massor med folk som kommer stå emot oavsett vad som händer.
Vad vill du säga till de personer som inte var på plats?
– Att förra gången nazisterna gick på våra gator sa ingen någonting, och det var då det värsta som kunde hända hände. Så jag tycker att det är ett ansvar för alla som tycker att nazism är dåligt att faktiskt göra någonting åt det, för att det finns alltid folk som kommer stå bakom en. Man är aldrig ensam.
