Antonia Górny ler glatt med hela ansiktet när vi möts på den kalla pendeltågsperrongen till Arlanda City. Hon visar mig till sitt favoritkafé i Sky City, den del av Arlanda även jag kan vistas utan arbetsbadge eller boarding pass. Vi får in varsin kaffe latte och katalan och Antonia ska precis svara på vad det bästa med hennes jobb är när vi avbryts av ett förvånansvärt högt och långdraget bullrande från en förbipasserande lastvagn.
-Vilken timing! Vi får vänta tills den har åkt förbi, skrattar hon.
Hon är 22 år och jobbar som butikschef och inköpare på den danska kläd- och accessoarkedjan Beck- Söndergaard. Drömjobbet som inköpare har hon haft sedan oktober 2018.
-Jag tycker det är kul hur marknaden hela tiden ändras och man måste försöka förutspå vad man tror kommer att sälja. Sedan är det spännande att se nya varumärken och vilka företag som köper in olika märken och produkter. Alla människor tänker så olika och det är det som gör inköparyrket så intressant och fick mig att vilja jobba som det!
Det var för två år sedan, när Antonia jobbade som assisterande butikschef på skokedjan Sapatos på Arlanda, som hon insåg att det var inköpare hon ville bli. Kedjan har även butiker i Norge och när hon jämförde sortimenten på butikens hemsida fick hon upp ögonen för yrket.
- Jag tänkte ofta att den där skon skulle ha sålt så bra här eller varför säljer inte vi den där modellen? Det fick mig att tänka ”åh, om jag jobbade som inköpare så skulle jag ha gjort annorlunda!”, säger hon.
Först var Antonia inne på att söka till Handelshögskolan som var den enda högskola hon kände till med en inköpslinje.
-Men mina betyg räckte inte. Så då tänkte jag att jag kunde plugga kurserna som de läser där separat, någon annanstans. Jag pluggade en distanskurs – arbetsledning- som jag aldrig gjorde klart, säger hon och fortsätter, jag gjorde alla uppgifter, började på min uppsats, skickade in den och fick i uppgift att revidera den, vilket jag aldrig gjorde och så fick jag streck.
-En stor anledning till varför jag inte vill plugga är för att jag har svårt att slutföra grejer när jag känner mig klar. Jag kände att jag hade lärt mig allt från kursen och då var det svårt att hitta motivationen att skriva klart det sista. Men jag läste ju den, bara att jag inte har något betyg, säger hon med ett skratt.
Det var genom att först börja som säljare på skobutiken som hon sen avancerade till att bli första säljare och assisterande butikschef. Sedan sökte hon jobbet på Beck-Söndergaard med erfarenhet och referenser tiden som assisterande butikschef gett.
Receptet för hennes framgång tror Antonia är att hon inte varit kräsen med sina tidigare jobb.
- Många har väldiga krav på att inte jobba med det ena eller andra och att arbetet ska ligga nära där man bor. Då tror jag att det är svårt att komma någonstans på den vägen som jag har valt. Jag tror att man kanske måste ta jobb som inte är as-attraktiva först för att få arbetslivserfarenhet och referenser så att man sen kan söka sig uppåt. Det tror jag är ”the way to go”, säger hon.
Själv tröttnade hon efter ett tag på jobbet på Sapatos men valde ändå att stanna kvar. Skälet till det var att hon tänkte att det skulle vara bra att ha på sitt CV att hon jobbat kvar i minst ett år och var lojal mot företaget.
- Där var jag kvar längre än jag ville för jag tänkte att det skulle gynna mig i framtiden. Vilket det ju också gjorde, säger hon och ler.
Fördelen Antonia ser med att gå arbetslivserfarenhetsvägen istället för ”pluggvägen” är att man får börja direkt och därför kan se tidigare om man valt rätt.
- När man pluggar så får man bara en inblick i hur det är innan man börjar, säger hon.
Nackdelen tycker hon är att det är en svårare väg då man måste hitta andra sätt att bevisa sig än genom en examen från en utbildning. Hon har även känt att hon inte har kunnat söka vissa inköparjobb på t.ex H&M och Åhléns då jobbannonserna angett relevant utbildning som ett krav.
Hennes tips till andra som vill gå samma väg;
-Var inte kräsen med var du jobbar i början. Det är klart att du inte ska ta ett jobb om du inte tror att det tar dig någonstans alls men du måste också ha lite tålamod och inte tro att du kommer att få det bästa redan från start, för det kommer du inte. Du kanske måste jobba som deltidsanställd ett tag för att sedan bli heltidsanställd, säger hon och fortsätter,
-och det bästa tror jag är att jobba för ett litet företag, för stegen att jobba sig uppåt där är kortare jämfört med i ett stort. Så sök dig till en liten butik eller en liten kedja.
Google, tålamod och tid
Julien Béchade, 37 år, är ett levande bevis på att man kan lära sig nästan vad som helst med hjälp av Internet. För fjorton år sedan gav han sig tusan på att lära sig webbutveckla och idag jobbar han som Front End Developer på Mobiento och utvecklar software och applikationer till stora företag som Volvo.
Vägen mot drömjobbet började i Schweiz när Julien jobbade som trädgårdsanläggare. Under ett kommunikationsprojekt bestämde han sig för att göra en websida och tilltalades av att kunna skapa någonting som människor kunde använda. Trött på det fysiskt slitsamma arbetet som trädgårdsanläggare och en lön som inte kändes motsvarande bestämde han sig först för att utbilda sig till landskapsarkitekt. Samtidigt hade Julien blivit kompis med en kille som jobbade med webbutveckling och introducerade det för honom.
-Det liknade landskapsarkitekt på så sätt att man skapar och designar men med fördelarna att det finns en stor efterfrågan och en flexibilitet som gör att man inte är bunden till att jobba ifrån en viss plats, säger Julien.
Han började följa några stora personer inom webbutveckling på sociala medier. Många la ut ”How to”- guider som beskrev hur man utvecklade olika saker. Han googlade också problem för att hitta lösningar och prenumererade på nyhetsbrev från webbsidor inom ämnet som riktade sig till nybörjare.
-Jag har lagt ner massor av tid. Jag satt alltid med det här efter jobbet, jag gick inte ut, säger han och skrattar.
Just tidsåtgången är en av de negativa aspekter Julien kan se med att lära sig genom självstudier.
-Dessutom kommer du stöta på saker som är för komplexa ibland och då krävs det att du hittar informationen någon annanstans, säger han.
Fördelen enligt honom är att man blir mer öppensinnad.
-I skolan lyssnar man och ifrågasätter sällan det som läraren lär ut men på Internet hittar man olika källor som lär ut olika teorier och då krävs det att man ifrågasätter dem på ett annat sätt.
Juliens beslut att lära sig allt själv baserades på att de flesta andra inom branschen gjort samma sak och att han inte kände till någon utbildning som gav motsvarande kunskap. Han har aldrig känt att han har haft svårare att få jobb för att han saknar universitetsbetyg.
– På arbetsintervjuer får man en uppgift att lösa och då ser de om man har kunskapen, säger han.
Hans tips till alla som vill gå samma väg som han gjort;
-Glöm fritid, säger han med ett skratt och fortsätter, fokusera på målet och ge det all tid. Om du har tillräckligt med intresse och tid så kan du lära dig vad du vill!
Intresset och slumpen skapade drömjobbet
Fredrik Sjögren är 22 år men har redan startat sitt egna dataspel- och softwareföretag Fredaikis som han har driver tillsammans med bästa vännen Elias Lallo.
Som 18-åring flyttade han till Lund från Valencia för att studera elektronikingenjör på LTH. Programmet krävde nivå B2 i svenska och för att ha något att göra medan han lärde sig svenska jobbade Fredrik som ”springpojke” och lagerarbetare på IT-företaget Datafångst. Jobbet som lagerarbetare tyckte han inte om men efter att ha pratat med chefen så fick han hjälpa till med IT-arbetet.
Men det var intresset för dataspel som så småningom tog honom till sitt drömjobb.
- När jag var 14 satt jag hellre och lärde mig programmering för att ändra saker i spel än att göra läxor, säger han.
2012 släpptes källkoden till Infestation, ett spel Fredrik spelade av O.P Productions. Han använde sig av den och gjorde en annorlunda version. Versionen utvecklade han på fritiden under tre år och som 19-åring delade han den med sina vänner.
- De tyckte om den och delade den vidare på spelsajten Steam. Efter det fick den stor spridning och O.P Productions hörde av sig och vi skrev ett kontrakt för att de skulle få en del av vinsten, berättar han.
Vid den här tiden bodde Fredrik i en källare i Lund och hade svårt att skaffa kompisar bland studenterna i staden. Samtidigt hände mycket kring spelet och hans svenska var fortfarande inte tillräckligt bra för att förstå alla papper från Skatteverket.
-Jag bestämde mig för att flytta upp till Stockholm till min familjevän Elias Lallo. Han hjälpte till med allt kring företaget och idag är han delägare. Namnet på företaget kommer från min spelpseudonym.
Framgångsfaktorn enligt Fredrik är slumpen.
-Helt ärligt tror jag att det handlade om att jag var på rätt plats vid rätt tid. Någon annan hade kunnat släppa en liknande version av spelet tidigare, och då hade ingenting av det här hänt.
Inom just programmering tror han inte att det viktigaste är att ha en examen.
-Tekniken rör sig så snabbt. Det släpps hela tiden nya metoder för att programmera, så man måste hålla sig uppdaterad själv. Kan du basen behöver du egentligen inte ha studerat någonstans. Du kan hitta all information genom att söka på Internet.
Fördelen med att vara självlärd enligt Fredrik är att man lär sig snabbt av praktiken. Man vet vad utfallet blir om man gör på ett visst sätt men däremot kan man inte all teori bakom.
-Jag öppnade en bok om programmering, läste de tre första sidorna och tänkte att Aha, det är därför!
Hans tips till andra som vill gå samma väg;
-Du måste ha en vilja att lära dig och fritid att göra det. Sen är det så att i början är det svårt att ta sig vidare och man måste kämpa men när man tagit sig över en viss tröskel då kan man bara rulla fram, då går allt mycket lättare och snabbare att lära sig.
Jag rekommenderar ändå att plugga på något sätt och lära sig basen. Kanske ta en kurs, säger han.
