Twaites, eller Domedagsglaciären som den har kommit att kallas för till följd av den enorma mängd vatten den innehåller, finns på Västantarktis, Sydpolen. International Thwaites Glacier Collaboration (ITGC) har nu inhämtat data som bekräftar en kommande glaciärkollaps.
Per Holmberg är professor i glaciologi på Stockholms Universitet, och har över 40 års erfarenhet av forskning i ämnet. Han tolkar situationen som mycket olycksbådande.
– På Twaites har man sett den utveckling som man inte vill se. Frontläget har förskjutits bakåt, och den tidigare omliggande havsisen är smält. Det gör att gaciären väntas kollapsa inom fem år, vilket i sin tur tros skapa en masskollaps av de närliggande glaciärerna på Västantarktis, säger han till Läget.
Per Holmberg förklarar att allt varmare vatten strömmar in i kanaler runt och under isen. Detta påskyndar avsmältningen underifrån och formar sprickor som blir allt större.
– När den här glaciären kollapsar och smälter ut i haven, kommer havsnivån höjas med ca 65 cm. Viktigt att ha i åtanke är att den här siffran ökar mycket om man adderar den pågående avsmältningen från de andra glaciärerna världen över, förklarar han.
Han säger även att om 200 år beräknas en stor majoritet av världens glaciärer vara smälta, vilket betyder att havsnivån kommer att öka med ungefär tre meter.
På frågan om det finns något vi kan göra för att stoppa den här olycksbådande prognosen, svarar Per Holmgren:
– Det finns troligen ingenting vi kan göra för att rädda Twaites från sitt öde. Det finns heller inte mycket vi kan göra för att rädda resterande glaciärer heller, förutom att minska våra utsläpp av växthusgaser.
Han förklarar att hotet mot glaciärerna är havets ökade temperatur, vilket skulle ta många hundratals år att komma till rätta med. Haven tar betydligt längre tid att kyla än vad luften gör. Men om hundratals år kommer vi troligen inte ha någon glaciär kvar att rädda.
– Det vi kan göra är att i den största möjliga mån öka beredskapen för hur vi ska rädda oss själva när vattnet stiger. De som kommer drabbas värst är de sårbara, lågt liggande områden, vilka många utgörs av stora städer som exempelvis Bangladesh och Amsterdam, säger han.
