Helin Abdulla, 27, eller Helin Honung som hon kallas av de allra flesta både privat och professionellt, vinkar glatt. Hon böjer sig över cykeln och det klickar till när den går i lås. Armarna öppnas men hon kommer på sig själv och fryser i rörelsen. Man ska ju inte kramas under corona. Hon skrattar men förklarar att det nog blir bäst så, hon har inte tid att bli sjuk.
I februari 2019 startade Helin nämligen castingagenturen 3rd space management, med fokus på icke-normativa modeller, som hon driver själv. Hon kände att det saknades något i Stockholm, och i världen, inom mode och tyckte att en rasifierad person borde starta en agentur med fokus på mångfald.
När Helin växte upp i Morgongåva, som hon själv benämner som en byhåla nordväst om Uppsala, kände hon aldrig att hon passade in, utan kunde bli kallad för både blatte, ful och äcklig.
– Jag kunde ta åt mig av det och såg mig som en person som inte var fin nog, att jag inte kunde bli älskad. På den tiden var det långa, smala modeller som syntes på tv och jag minns att jag ville ha blåa linser, färga håret blont och byta mitt namn till Elin ganska tidigt. Det fanns en längtan efter att passa in att känna sig fin och accepterad.
Först var Helins plan att endast ha icke-vita svenskar som modeller, men insåg att hon inte vill exkludera någon.
– Det ska inte spela någon roll var du kommer ifrån, om du har ett annat pronom eller annan kultur eller religion. Du passar in här, berättar Helin.
Jag får ett sms om uppskjuten tid, den 26-åriga modellen som vi kallar för Emma har blivit inkallad på jobb. På grund av agenturen hon tillhör känner Emma att hon varken kan eller vill ha med namn och bild. Jag ringer två gånger på ny utsatt tid. Andra gången svarar hon och är påväg ut genom dörren. Genom telefonen knastrar hennes skor mot gatan och vinden susar i luren.
Emma började jobba som modell vid 19 års ålder, vilket är relativt sent inom modebranschen, och det är hon tacksam för.
– Jag kommer ihåg att jag brukade tänka att jag var glad att jag hade gått klart skolan och ändå var 19 och hittat mig själv lite. Annars tror jag att jag hade blivit ganska trasig av att de normer som fanns då.
På den tiden var det mycket hårdare krav på måtten berättar Emma, nu kan hon inte komma ihåg senast någon tog hennes mått. Det värsta hon varit med om var när hon jobbade i Tokyo, där man vill att modellerna ska se väldigt unga ut och de flesta som åker dit och jobbar är omkring 14 år. Emma var tvungen att säga att hon var yngre än vad hon var och agenturen tog in alla modeller en gång i veckan för mätning och vägning.
Samtidigt är man ofta ung och reser mycket själv som modell och bor i så kallade modellägenheter med andra modeller. Här upplevde Emma ett enormt fokus på mat och träning. På grund av sin senare start i branschen tror Emma att hon kunde behålla sin egen syn på vad som var hälsosamt.
Förändring av normer
Länge har de normer som präglar branschen varit ouppnåeliga och satt hög press på de som jobbar som modeller och därefter alla andra i samhället. På senare tid kan man se en skiftning - det är trendigt att vara normkritisk. Men Helin tycker att det främst är på ytan.
– Branschen vill ha mångfald visst, men de vill fortfarande att modeller ska vara långa, smala och passa måtten. Jag tror att vi är så indoktrinerade av att vi ska se ut på ett visst sätt, så att det är bara det som kommer att sälja.
Helin berättar om möten hon har varit på där företagen säger att de älskar hennes casting men samtidigt endast vill använda de av hennes modeller som passar inom ramen.
– De vill använda mitt rykte med modeller som fortfarande passar måtten och visa att de är inkluderande fast företaget bakom kameran bara är vita cispersoner. Det är inget jag kan förändra, det vet jag, men jag tycker ändå att den frågan måste lyftas mer och mer hela tiden, säger Helin.
Emma tycker däremot att normerna förändrats något enormt och menar att företag snarare kan vara rädda för att boka smala modeller. Det är mer hälsosamt idag, även om hon tror att det ohälsosamma fortfarande existerar. Konsekvensen blir att fler tävlar om samma jobb och det blir en annan typ av konkurrens.
Sociala mediers påverkan
Samtidigt bokar företag oftare influencers istället för modeller och det ligger stor press på att ha mycket följare på sociala medier.
– Det har skiftat från vad man lägger fokus på och det kan ju vara på både gott och ont. Nu ligger snarare pressen i att ha ett stort instagramkonto. Det handlar inte så mycket om dina mått och hur du ser ut utan är mer fokus på din personlighet, vilket jag tycker är asnice. Men det kan ju också vara svårt, jag har jobbat med tjejer som är helt stressade över hur de ska få fler följare på Instagram, det är också en hets, säger Emma.
Helin ser pressen på sociala medier snarare som något som öppnar upp branschen och menar att man inte behöver en agentur för att bli modell i dag.
Hon har druckit upp sitt kaffe för längesen, vi har bytt plats inne på det lilla caféet tre gånger för att fly undan de olika högtalarna vars musik är lite för påträngande.
– Jag vill bara tillföra en annan dimension till det som redan finns och bredda bilden så mycket som möjligt, så mycket jag kan. Jag tror inte att förändring kommer att ske här och nu men över ett långt tidsspann. Jag hoppas att agenturen bara genom att finnas kan påverka - då har jag ändå bidragit med någonting, avslutar Helin.
