Det är inte synd om en torsk

Foto: Claudio Bresciani / TT
Krönika

Låt inte avslöjandet om Paolo Robertos sexköp mynna ut i bokreleaser, personfixering och sympatifester i medias morgonsoffor.

Det här är en krönika. Reflektioner och ställningstaganden är skribentens egna.

Paolo Roberto gick från att vara en riktig ‘’busgrabb’’ som muckade gräl i Stockholms innerstad, till professionell boxare, till folkkär mediekock och programledare på bästa sändningstid. Säga vad man vill om hans person, men det är en livsresa som imponerar. Många blev därför nyfikna när han under natten postade ett kryptiskt meddelande på Instagram där han öppet deklarerade att han nu var på väg att förlora allt. ‘’I natt har jag fattat ett riktigt dumt beslut som kommer att ta ifrån mig min kärlek, mina barns respekt, mina företag, tv-kontrakt och allt jag har kämpat för under dessa år’’ löd en del av meddelandet. Stöttande kommentarer haglade in, bland annat från kända profiler som Bingo Rimér och Richard Herrey.

‘’Kämpa Roberto, du betyder mycket för många’’ skrev Herrey.

Frågan är om de är lika stöttande nu. Tidigare idag kom nämligen avslöjandet: Roberto togs på bar gärning när han köpte sex av en prostituerad kvinna i en lägenhet på Östermalm, vilket Läget tidigare har rapporterat om. Det har visat sig att kvinnan kommer ifrån ett av Europas fattigaste länder. 1 500 kronor betalade han henne. Eller med största sannolikhet, betalade den hallick som huserar henne.

I den långa utläggningen på Instagram pratar Paolo förvånansvärt mycket om sig själv. Han nämner sin flickvän och sina barn. Han nämner sitt jobb. Han pratar om att han behöver söka hjälp för att reparera hålet i sin själ. Intervjun med Jenny Strömstedt i TV4 följer samma mönster. Jobbig barndom hit. Hål i själen dit.

Inte ett ord om den kvinna vars kropp han tog sig rätten att utnyttja. Inte en enda gång pratar han självmant om hennes lidande. Han flyttar konsekvent fokus från det verkliga offret till sig själv. Hon var ett verktyg som han använde i sin egen självförstörelse.

Men det är inte synd om en torsk. Paolo kanske beskriver det som ett hål i bröstet, men jag tycker att vi för en gångs skull ska kalla det för vad det är – kvinnohat. Kvinnohat som manifesterar sig i en syn på kvinnor som fysiska föremål. Paolo såg en hora, ingen människa. Han säger själv att han inte ens bemödade sig att ta reda på vem hon var.

Jag hoppas för alla utsatta kvinnors skull att det här inte blir ännu ett tillfälle när en förövare så småningom gör comeback i mediernas TV-soffor, där han ska berätta om vägen tillbaka eller om sin nya självbiografi. Om hur han har blivit hjälpt och förändrats. Gudarna ska veta att den hjälpen har förvägrats utsatta kvinnor så många gånger.

Låt också detta bli en påminnelse om att vem som helst kan vara en torsk.

Ämnen i artikeln
Mer från: TYCK
Mer från Läget