– Man går in i en glasbur och där är det fläktar som blåser upp luft underifrån. Sen flyger man.
Så beskriver Hugo Lindholm sporten han håller på med. Den som går ut på att man går in i en vindtunnel och får uppleva hur det är att hoppa fallskärm utan att verkligen göra det.
Innan hade sjuttonåringen hållit på med så många sporter att han knappt klarar av att rabbla upp alla, allt ifrån fotboll till gymnastik. Men det var inte i någon av de konventionella idrotterna som Hugo fastnade för.
”Oh jävlar! Det här är helt otroligt”
– Det började med att min mamma såg en affisch om Bodyflight. Det är en vindtunnel som ligger i Bromma. Vi betalade för att få prova på att flyga i två minuter.
Det var ungefär ett och ett halvt år sedan, och upplevelsen var häftig men samtidigt jobbig.
– Första gången är alltid den svåraste eftersom du inte har någon kontroll. När man går in så spänner man alla muskler och leder. Egentligen är målet att vara så avslappnad som möjligt. Därför fick jag värsta träningsverken dagen efter.
Efter det fick Hugo och hans mamma syn på ännu en affisch. På den stod det information om en träningsgrupp för unga, där man fick fysträning och teoretiska genomgångar i samband med sex flygtillfällen på tio minuter vardera.
– Jag körde det två gånger, tolv pass alltså. Så tyckte dem att jag lärde mig saker så lätt. Det var någon som jobbade där som såg min utvecklingskurva som sa: ’oh jävlar! det här är helt otroligt’. Då valde Bodyflight att sponsra mig för att jag skulle delta i SM. Så jag fick tio timmar flygtid för att träna inför det.
En innovativ sport
Indoor skydiving, som på svenska betyder inomhusfallskärmshoppning, kallas i folkmun för bodyflight. Aktiviteten har främst kommit till allmän kännedom på grund av att det marknadsförts som en nöjesupplevelse. Tanken är att man ska få känna på hur det är att flyga utan att behöva gå igenom skräcken att hoppa ur ett flygplan.
I Sverige har det i fyra år bara funnits en vindtunneln, den i Bromma, men förra veckan öppnade ytterligare en i Göteborg. Det är i och med det ökande antalet vindtunnlar, inte bara i Sverige utan även i resten av världen, sporten indoor skydiving vuxit fram.
Hercules Östberg, fallskärmshoppare sedan många år, instruktör på Bodyflight och Hugo Lindholms tränare, berättar om utvecklingen.
– Det är en ung, innovativ och spännande sport. Den har blommat ordentligt först de senaste tio åren i och med att de kommersiella vindtunnlarna bara funnits i trettio år. Nu byggs det fler och fler vindtunnlar så sporten växer för varje dag. Vi håller på att försöka få in det i OS för att folk ska få upp ögonen för den på riktigt.
Fallskärmshoppning, oavsett om det utövas inomhus- och utomhus, går till på samma sätt i tävlingssammanhang. Därför är det vanligt att utövare ställer upp i båda typer av tävlingar. Inomhusvarianten har den stora fördelen att åskådarna inte behöver ha kikare för att försöka se på sporten, som är väldigt estetisk. En jämförelse kan göras med konståkning, eftersom utövaren bedöms på svårighetsgraden av vad hen utför och hur väl hen lyckas göra det.
”Lärde sig väldigt fort”
Hugo Lindholms gren, solo freestyle, är den mest artistiska. Det är en individuell gren där man i fem rundor ska utföra ett fritt program och demonstrerar hur väl man kan kontrollera sin kropp samtidigt som man utför en rad svåra rörelser. Sedan finns även två rundor där man ska väva in ett antal obligatoriska rörelser i sitt program.
– Jag lärde känna Hugo på Flykids, vår träningsgrupp för unga. Han hade signat upp sig på det för ett par år sen och det visade sig att han hade en väldigt stor potential. Han lärde sig väldigt fort, säger Hercules Östberg.
Hugo utvecklades snabbt, men i en sport där minsta lilla rörelse på handen kan få en att hamna i obalans, blev det för mycket begärt att hinna förbereda sig till SM förra året på så lite flygtid han då hade. Istället blev det ett nytt sponsringsavtal på 12 timmar och en satsning mot SM 2019.
– SM i år var min första tävling. Det var bara jag och två till som tävlade i solo freestyle och jag kom tvåa, vilket var häftigt … Några veckor efter det mailade svenska fallskärmsförbundet min mamma och ville att jag skulle representera Sverige i VM i Frankrike, berättar Hugo.
Trots den blygsamma flygtiden, bara 35 timmar när han anlände i Lille, valde sjuttonåringen att ställa upp mot tretton andra juniorer som samtliga hade minst 100 timmar i bagaget.
– Jag kom sist. Men det var jättehäftigt att se alla andra. Jag är den enda i min åldersgrupp som håller på med det här på min nivå i Sverige. Därför var det häftigt att se andra i min ålder, och ännu yngre, vara så mycket bättre. Det var meningen med upplevelsen, att få veta hur det går till och få inspiration av de andra.
”Det hade varit riktigt coolt”
Nästa stora mästerskap är EM i Belgien 2020. Det är en tävling Hugo hoppas kunna bli sponsrad med mer flygtid inför. Sjuttonåringen är däremot blygsam med sina mål med framtidssporten.
– Jag tycker att det är kul just nu. Men det är inte så att jag vill inte bli världsmästare liksom. Att jag ska träna arslet av mig för det. Jag håller på att utbilda mig till mekaniker så jag vill fortsätta med det.
Att få sommarjobb och tjäna ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna ta sitt fallskärmshopparcertifikat är Hugos närmaste angelägenheten. En sak får däremot honom att spärra upp ögonen och blicka längre in i framtiden.
– Det hade varit riktigt coolt att få vara med i ett OS.
