Barn spenderar mer tid nu än någonsin framför skärmar. Det är en omdiskuterad debatt om det påverkar hälsan och om det har en negativ eller positiv effekt på barns hjärnor. I en studie från Karolinska institutet och Virke Universitet i Amsterdam har forskare studerat skärmvanor kopplat till barns intelligens över tid.

I studien från USA undersöktes 9000 barn. När barnen var nio till tio genomförde de psykologiska tester som gav mått på deras kognitiva förmåga. Det jämfördes med hur mycket tid barnen tillbringade med tv- och videotittande, datorspel och sociala medier.

Ungefär 5000 av barnen följdes upp efter två år där de fick upprepa de psykologiska testerna. Forskarna studerade hur barnens prestation förändrats från det första tillfället till det andra. Studien tog även hänsyn till genetiska skillnader som kan påverka intelligens och skillnader som kan vara relaterade till föräldrarnas utbildning och inkomst.

I genomsnitt ägnar barnen två och en halv timme om dagen åt tv-tittande, en halvtimme åt sociala medier och en timme till datorspel. Resultatet visar att de barn som spelade mer datorspel än genomsnittet ökade i intelligens mellan mätningarna. Upp till 2,5 IQ-poäng mer än genomsnittet. Det gick inte att se någon effekt, positiv eller negativ, av tv- och videotittande eller sociala medier.

– Vi har inte undersökt skärmvanors effekter på fysisk aktivitet, sömn, välmående eller skolprestation och kan därför inte säga något om det, säger professor Torkel Klingberg.

Däremot visar resultatet att skärmtid överlag inte har en negativ effekt på barns kognitiva förmåga.

– Och att datorspelande tvärtom - kan bidra till högre intelligens.

Resultaten stämmer överens med tidigare forskning som visar att intelligens inte är en konstant egenskap utan något som påverkas av miljöfaktorer. Forskarna på Karolinska Institutet ska nu gå vidare för att undersöka hur andra miljöfaktorer påverkar hjärnans utveckling under barndomen.

Studien är bara genomförd på amerikanska barn och skiljer inte på olika typer av datorspel. Därför kan resultaten vara svåra att generalisera till barn i andra länder med andra spelvanor. Det finns även risk för att felrapporteringar av skärmvanor då det var rapporterade av intervjupersonerna själva.