Två till fem procent av jordens befolkning, siffror som kan ligga på hundra miljoner människor, avled till följd av spanska sjukan som bröt ut i juni 1918.
"Är väl inte så farligt"
I början var människorna i Sverige inte så oroliga, rubrikerna lydde "Inte så farligt med spanska sjukan". Men rubrikerna visade sig ha väldigt fel, skriver Augustin Erba i DN om pandemin.
På platser som tidigare drabbats av svåra virus, som ryska snuvan, var dödligheten på spanska sjukan inte så hög och uppskattades ligga på ungefär 0.5 procent. Men på andra ställen, som på ön Samoa, dog 22 procent av befolkningen. WHO uppskattar att coronavirusets dödlighet ligger på ungefär 1–2 procent idag.
Isolering hindrar snabb mutering av viruset
Spanska sjukan bröt ut under första världskriget, vilket gjorde det svårt för människor att isolera sig. Folk bunkrade tillsammans, och sjukvården gick till skadade soldater. Smittan spreds lättare och kunde mutera snabbare. Idag har många länder istället snabbt isolerat sin befolkning, gränser har stängts och utegångsförbud har tagits i kraft.
Spanska sjukan kom inte från Spanien
En likhet coronaviruset har med spanska sjukan är att båda tros härstamma från Kina. DN skriver att modern forskning pekar mot att spanska sjukan egentligen var en typ av fågelinfluensa från Kina. Fladdermöss och fåglar kanske inte är samma djur, men geografin är liknande.
Anledningen till varför smittan fick namnet spanska sjukan var för att Spanien var först med att rapportera stora insjuknanden. Censur under första världskriget gjorde att informationsspridningen var liten. Till skillnad från idag då fler länder kämpar för att skapa så stor informationsspridning som möjligt.
Skolor: öppna eller stängda?
Många länder stängde sina skolor. Men hälsomyndigheten i New York fattade samma beslut som Sverige, eller kanske tvärt om har Sverige fattat samma beslut som New York. Skolorna hölls enligt DN öppna på grund av flera anledningar:
Barnen fick bättre mat i skolan vilket gynnade deras immunförsvar.
Barn som bodde trångt (och det var i stort sätt alla) löpte större risk att smittas i hemmet än i skolan.
Skolan fungerade som en informationskanal, att informera barn som i sin tur informerade sin familj var ett sätt att sprida fakta om sjukdomen.
