Bögbachata och queerdans: “En dansförälskelse”

Dansskolan QueerSalsa på Södermalm erbjuder dansklasser i “queerdans”, som innebär att alla får lära sig att både föra och följa. Men man måste inte identifiera sig som queer för att få vara med.

- Vi tycker att det egentligen inte borde behöva heta “salsa med queer-pedagogik”; det borde bara heta salsa och alla borde få dansa hur de vill, helst med båda rollerna, säger Peter Helm, som var med och grundade skolan.

På QueerSalsa Stockholms lektioner lär sig eleverna båda dansrollerna.
På QueerSalsa Stockholms lektioner lär sig eleverna båda dansrollerna.

Genom källarfönstret skymtar en intensiv danslektion. Ett tiotal personer dansar till det svaga latinamerikanska sorlet som hörs ut på granngården.

Väl inne i byggnaden är stämningen helt annorlunda. Ut genom dörren till den trånga danssalen sipprar höga kubanska salsa-toner som blandas med glädjerop och dunsar från dansande fötter. De spretiga instrumentljuden som flödar genom högtalarna och elevernas sköna rörelser gör att det blir svårt att inte dansa med om man befinner sig i salen.

Kvällen tillhör dansskolan QueerSalsa Stockholm. Det är en skola där alla dansar med alla, där alla lär sig att både föra och följa, och där alla får komma som de är; oavsett ålder, kön, eller sexualitet. QueerSalsa är en av få dansskolor i världen som är neutral på detta sätt, som uppmuntrar eleverna till att bryta mot alla normer och att bara vara sig själva.

Längst fram på dansgolvet hittar vi två män i matchande toppar med namn på bröstet och dansskolans logga på ryggen; Peter Helm och Johan Björk, som är ledarna för tillställningen, har båda två förhållanden till dansen som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Trots olika dans-uppväxter har de båda känt att de inte velat nöja sig med att bli intvingade i de strama heteronormativa ramarna som dans-världen ofta besitter. När de träffades för första gången på en fest och Peter bjöd upp Johan till en dans var det första gången som Johan dansade med en annan man “på riktigt”.

– Det var som en dansförälskelse som började där, berättar han.

På gymnasiet följde Peter med sina tjejkompisar ut och dansade salsa med dem. Då upplevde han att det enligt andra personer var konstigt att byta roll med en tjej. Men när vågen av queer-tango kom för runt 15 år sedan började han undervisa i dans med queer-pedagogik – den sortens dans han hade velat dansa hela livet.

Peter upplever att han och Johan för tio år sedan kunde få stor uppmärksamhet över det faktum att de är just homosexuella, men att uppmärksamheten nu istället är riktad mot att de är duktiga dansare.

– Nu handlar det mindre om att man kan vara bög, för det vet folk om nu. Det handlar mer om dansen.

“På riktigt” eller queer-dans?

QueerSalsa erbjuder flera olika dansklasser, bland annat kubansk salsa och “bögbachata”. Dansskolan har även ibland föreställningar och uppträdanden där skolans elever får visa upp sina koreografier. Eleverna får då välja fritt vad de ska ha på sig – någonting som tydligt skiljer sig från de traditionella dansskolorna som Peter själv har dansat i.

– Ibland när tjejerna fick reda på vad de skulle ha på sig när de uppträdde så började de gråta och tänkte att “folk kommer se mina trosor för att jag är uppe på en scen, detta känns inte kul, men det är så det ska vara”, beskriver han, och fortsätter:

– Många som går i vår skola vet inte hur det är i “vanliga” dansskolor. När de går till ett vanligt ställe säger de “oj, här måste alla tjejer ha högklackat och vara jätte-avklädda, annars är det ingen som dansar med dem”.

På senaste tiden har de sett en ökning av icke-HBTQ-personer som har ansökt till klasserna för att de gillat jämställdhetsvinkeln. Men ett hinder männen har upplevt är att vissa elever undrar hur man gör “på riktigt”.

– Det finns inget “på riktigt” - det är som att någon har bestämt att en katt som ska få högsta poäng ska ha tre morrhår istället för fem. Det är påhittade regler, säger Johan.

Peter Helm och Johan Björk.
Peter Helm och Johan Björk.

Alibi för andra dansskolor

Skolan började som en medlemsgrupp i RFSL och har skapat det sammanhang som Johan och Peter båda har drömt om i många år. När de får en fråga om huruvida de har stött på några större problem svarar de att det nog snarare har varit tvärt om; eftersom skolan bildades just genom RFSL har de flesta som kommit till dansklasserna vetat om vad de står för.

– Vi har nog ett försprång i det faktum att vi är bögar; två glada, söta pojkar som bara… sprattlar på sina ben och får kvinnor och män att ha det lite härligt, säger Johan med ett skratt.

Johan och Peter håller med varandra om att de fått massor av kärlek för sitt arbete. Men de känner ibland att de andra salsaskolorna i Stockholm använder deras skola som ett alibi.

– De fortsätter dansa på sitt ganska macho-konservativa sätt, och när en kvinna vill föra så säger de att “då kan du gå till Peter och Johan”, istället för att vi korsbefruktar oss och utvecklas tillsammans, säger Peter.

Inte klart än

Onsdagens salsa-lektion rundas av med en omgång rueda, en slags dans som dansas i cirkel. Utöver att byta partner hoppar eleverna även mellan att föra och följa mitt under dansens gång. Efter en varm applåd avslutas lektionen och alla elever lämnar byggnaden med varma leenden och en längtan till nästa lektion.

I stundens hetta, på plats i lokalerna och mitt under dansen känns det som att det är en självklarhet att alla ska få dansa hur de vill, med vem de vill, och att de ska få vara den de är. Men Peter och Johan menar att arbetet för allas salsa-jämställdhet är långt ifrån slutfört.

– Det finns mycket kvar att göra för att folk ska få dansa med den de vill, säger Peter.

Ämnen i artikeln
Mer från: Nöje
Mer från Läget