– Hmm, vilka ska jag rösta på – Liberalerna eller Sverigedemokraterna?, sa ingen väljare någonsin.

Och att lyckas övertyga väljare i valet och kvalet mellan de två partierna är förstås heller inte syftet med den gemensamma turnén. PR-kupp eller uppmärksamhetssökeri är snarare orden som söks. Ett annat uttryck som skulle kunna beskriva det hela är ohederlig allians. Partierna är vanligen inte så vänligt inställda till varandra, men uppmärksamheten verkar vara viktigare. Allt är tillåtet i krig och kärlek. Och i EU-val, tydligen.

Ur SD:s perspektiv saknar denna debatturné nästan nackdelar. Partiet har haft något svårt att motivera sin sväng mot en mer EU-vänlig hållning, men bredvid Liberalernas brinnande kärlek för EU kommer de inte behöva motivera varför Sverige inte ska lämna EU. Åkesson kommer förmodligen nöjt kunna angripa EU, utan att behöva förklara partiets nya ståndpunkt.

Sverigedemokraterna har också ett soffliggarproblem bland sina väljare. Att då få möta en tydlig motståndare skulle kunna väcka sympatisörernas engagemang. Något märkligt är det dock att ett så pass stort parti väljer att ge uppmärksamhet åt lilla Liberalerna.

Om Liberalernas väljare ens är i närheten av lika förtjusta i EU som själva partiet är, borde det inte vara en fråga om att engagemang behöver väckas hos sympatisörerna. Problemet för dem är snarare att antalet sympatisörer sviker. Och visst kommer turnén ge partiet uppmärksamhet, men räcker det?

Jan Björklund kan ha tänkt sig att han med turnén ska blidka de delar av partiet som var missnöjda med att avståndstagandet mot SD var så kraftigt att man istället vände sig till sossarna. Samtidigt gör detta närmande det tidigare avståndstagandet svårt att förstå.

På presskonferensen var Jan Björklund väldigt tydlig med att partierna också var motpoler. Att de var så olika som man kan bli. Kanske vill han på Annie Lööfskt vis försöka vinna väljare på oron för växande högerextremism i Europa. Men då blir det svårt att förstå varför de vill bidra till att Sverigedemokraterna får mer uppmärksamhet.

Känns det rörigt? Det är för att det är rörigt. Kanske tycker Liberalerna att en plats i EU får kosta vad det kosta vill. De har trots allt typ gjort EU-kärleken till sitt existensberättigande. Att missa parlamentet skulle förmodligen leda till hjärtekross, och de skulle börja emo-kampanja istället för att EMU-kampanja.