Jag står i köket i studentkorridoren jag bor i på Gärdet i Stockholm och lagar mat. Det är jag inte ensam om – varken om att stå i köket eller om att bo i studentkorridor. Bara genom bostadsförmedlaren Stockholms studentbostäder är vi ungefär 4 000 personer som bor så.
I köket är vi bara två som trängs. Fast så trångt är det faktiskt inte, vi har åtminstone varsin spis att förfoga över. Min granne Emil Rönnlund står vid spisen bredvid mig. I min stekpanna lagar jag en köttfärssås, något han noterar. Emil lagar nämligen ungefär samma – den mer miljömedvetna varianten med quornfärs istället för köttfärs.
– Ska du ha pasta till det där? I så fall kanske vi kan koka det ihop, säger han.
Jag har bara bott i studentkorridoren sedan i mars. Emil Rönnlund har bott där längre än så, i ett år ungefär. Vi båda pluggar samma sak: journalistik, men han har pluggat två år längre än mig. En annan erfarenhet vi delar är att vi kommer från andra städer än Stockholm – han från Köping, jag från Borlänge – och bodde inneboende när vi först flyttade till huvudstaden.
– Jag bodde hos mina gudföräldrar ute i Segeltorp. Jag bodde i deras källarvåning men det blev så att min gudmor behövde källaren till sitt frilansfrisörande. Då kunde inte jag bo kvar, så då blev jag tvungen att flytta. Jag och mina föräldrar tittade på att köpa en lägenhet, men på två lärarlöner blir det knepigt. Men då kom vi på att, fan, ställde inte du dig i studentkö precis när du började plugga. Och det gjorde jag. Så det visade sig att jag med råge hade tillräckligt med ködagar för den här lägenheten, säger han.
Till skillnad från min granne hade jag planerat lite längre att samla ihop tillräckligt med ködagar för att kunna flytta till ett studentboende. Nästan 300 dagar hade jag skrapat ihop innan jag kunde flytta till ett studentrum.
Studentkorridor är inte den vanligaste boendeformen, så det kan vara svårt att veta vad man ska förvänta sig.
– Man har ju någon nidbild av hur det är att bo i studentkorridor. Det ska vara smutsigt, öl och fest varje kväll och man ska aldrig kunna ha åtgång till köket. Men den har visat sig inte stämma, tack gud, säger Emil Rönnlund.
Hur är det då, tycker du?
– Jag tycker det här är helt kanon. Jag har ingenting emot att kunna stöta på någon när man står och kokar nudlar eller steker ett ägg, liksom. Jag vet att vissa av mina kompisar som jag pratat om det med säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att dela ett kök. Men jag kan tycka att det är lite härligt till och med, att få småprata lite.
Det skämtas ofta om att vi i Sverige gör vårt yttersta för att undvika att prata med andra på bussar eller liknande offentliga platser. Så att tycka att småprat är trevligt är inte något som gäller alla. Jag frågar Emil om han tror att man behöver vara pratig av sig för att trivas i studentkorridor.
– Ja, det underlättar ju. Man kan ju hålla sig till sitt egna så mycket som möjligt, och det gör jag väl till viss del. Men ja, det underlättar ju eftersom att risken finns att man stöter på någon och vissa tycker kanske att det inkräktar på deras integritet och sådär. Det tycker inte jag.
På matbordet i det gemensamma köket ligger en skylt som det står “Jag är städansvarig denna vecka” på, och ett formulär där den som ansvarar för veckans städning kan fylla i vad den gjort. Formuläret berättar att jag var städansvarig för tre veckor sedan, och Emil veckan före mig. Även om vi är överens om att just städningen hos oss fungerar bra finns vissa nackdelar med studentkorridor, tycker Emil.
– Alltså köket ger ju och tar. Ibland kan man komma ut dit och så är allting upptaget, det kan ju fucka upp ens dagsplanering och sådär. Sedan kanske det är så att kraven på en hyresgäst inte är lika höga som om det vore någon annan form av hyresvärd. Ibland kan det vara så att man undrar hur fan soprummet ser ut egentligen. Vad är det som händer? Sedan åtgärdas det ju, men jag tror att det kan finnas en större ”jag bryr mig inte så mycket”-faktor hos studenter.
På Stockholms ökända bostadsmarknad kan det vara tufft att hitta någonstans att bo. Köerna till att hyra i första hand är långa, och andrahandsmarknaden är dyr.
– Att få ett sådant här boende till ett sådant här pris går ju inte på annat sätt, tror jag, än via studentbostäder. Det är så centralt, jag bor på Gärdet och betalar under 4 000 i månaden liksom. Det händer ju inte. Det är helt fantastiskt. Och sen att det bara är studenter som kan komma åt det är också fint, att man inte behöver konkurrera med någon som lyfter 35 000 i månaden utan man kan harva på med CSN och ändå få en bostad.
– Man hör ju om de som bor inneboende hos folk i Vallentuna och betalar 10 000 i månaden. Det är ju bara att ställa sig i studentbostadskö så fort man får chansen, säger Emil.
Man får bo i studentbostad i sex år om man pluggar minst halvfart under hela den tiden. Emil Rönnlund tar snart sin examen, men har tänkt plugga annat på halvfart samtidigt som han jobbar för att kunna bo kvar efter det.
– Jag har har bara bott här i ett år så det blir väl fem år till, säger han.
